”Ingen människa är en ö”, en dikt i sången hämtad från John Donnes, vittnar att vi är skapade for att vara med någon annan,och inte att vara här i jorden på vår egen hand, men ändå är det naturligt att vi fortfarande känner oss ensamma emellanåt.
Ensamhet beskrivs bäst att vara utan mänskligt sällskap eller att känna sig utan stöd. Det är en naturlig del av livet. Det finns frivillig och ofrivillig ensamhet. Att vara för sig själv ibland kan vara positivt och utvecklande, men det kan bli extra tungt och smärtsamt, om det pågår under en längre tid.
Trots att vi nuförtiden lever tätt inpå varandra i en huvudstad,är det ännu många som ändå känner sig ensamma. Människor rusar förbi varandra och alla verkar upptagna med sitt egna liv. Ingen vågar le, hälsa eller starta en diskussion. Det är tråkigt och det gör ont att inse att ingen stöttar varandra. Det verkar som om folk enbart bryr sig om sig själv och struntar i andra.
Känslor av ensamhet kan drabba oss i livet oavsett om vi är unga eller gamla. Några anledningar kan vara att flytta hemifrån, ett förhållande som spricker, separationer och avsked från familj och vänner, och att ha förlorat en familjemedlem.
Ensamhetskänslor hos unga och äldre kan vara sorgligt. Det bygger på funderingar över hur livet kommer att bli. Det är en naturlig del i den processen som formar oss. Det behövs ett bra sätt att hantera situationen och försöka revidera problemen till alla möjliga aspekter. Dessutom, måste man vara stark, för att undvika mörka stunder och att inte ta livet av sig.
Det är viktigt att analysera vem vi är och vad som tillfredsställer våra behov. Vi behöver lite utrymme emellanåt,men det finns gränser. Vi borde inse att vi inte kan klara oss själva. Hur kan vi verkligen njuta och ha roligt utan andras hjälp? Hur kan vi känna oss levande om vi stänger dörren till alla andra? Hur kan vi inte känna oss ensamma om vi hela tiden är ensamma?
Säkerligen har vi makten att forma vår framtid på vårt egna sätt. Att ändra personlighet kan vara svårt, däremot är det möjligt. Det finns lösning för allting, även för ensamhet. I värsta fall är det ännu mer komplicerat om ensamheten är frivilligt.
Det vill säga, för att få ett meningsfullt och lyckligt liv måste man börja med sig själv. Sedan kan man lättare bygga upp en vänskapskrets och bli befriad från ensamheten. Ingen vill väl i själva verket leva för sig själv. Därför är det målande uttrycket, ’ingen människa är en ö’ så talande och ger oss alla möjligheter att få ett bättre liv.
SAS A
2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar